Ljus

Det är så mycket som händer just nu.

Det har varit på gång länge. Man har känt det i luften. Känslan av att något är fel. Vi har inte kunnat sätta fingret på det, gått vidare, sett oss bakom axeln.

Saker sker. Engångsförteelser tänker vi. Tretton procent.

Vi fortsätter, osäkra på vad problemet är.

Folk kommer till oss. De ber om hjälp. De bär på historier, vittnar om våld. Det går inte att förstå. Det är som att de kommer ifrån en annan värld.

Något är fel. Vi börjar prata konstigt. Använda argument, ord som naiva, tak och kris.

Barn skiljs från sina mödrar. Nödvändigt säger någon.

Tonen är annorlunda nu.

En dag står de utanför systemet. Med fanor och delar ut flygblad. Kort därefter marscherar de genom vår stad.

De möts av en kärleksmanifestation. Vi känner hopp. Det var längesen nu.

Ibland känns det som att vi glömmer, att det alltid finns motstånd.

 

 

Det är för mycket som händer just nu. Vi får svårt att sortera allting.

Tiden går. Valet kommer närmre.

Vi läser om låg arbetslöshet och god ekonomi. Sommaren är på ingång, ja till och med vädret har varit bra. Det känns som att vi borde vara tacksamma, lyckliga rent ut sagt.

Men vi hör att Sverige är en krigszon. Det sägs att vi ska vara rädda.

Det sägs att vi inte ska ha något hopp.

Hoppet känns ibland som bortblåst.

Men vi vet inte riktigt vad det är som får oss att känna så.

Det tar uttryck i underliga former.

En som står dig nära säger att han åtminstone säger som det är.

Röstar han på dem?

I ett annat forum skriver några vänner, att om de vinner så kommer de fly Sverige.

Förstår ni inte att ni behövs nu?

Vi som har fått precis allting, som aldrig mött motstånd.

Den bortskämda generationen.

Ska vi bara ge upp?

 

 

Det är mycket som händer just nu. Saker vi inte är helt beredda på.

Vi läste om Ghandi,

Om King,

Om Baldwin, Parks och Luxemburg,

John Lennon och Yoko Ono,

Vi kommer ihåg Astrid Lindgren,

Vi lärde oss om deras kamp i skolan och fascinerades av deras mod,

Hur de stod upp för något.

Något som var rätt.

Vi nästan saknar det ibland. Något att tro på.

Likväl har det kommit lite som en chock. Det är kanske därför vi känner en sån outgrundlig hopplöshet.

Men nu är det vår tur.

 

Vår tur att försvara demokratin

One Reply to “Ljus”

  1. Den var bra. Du borde skicka in den som krönika i någon tidning. Isak läste den också. Han blev helnöjd. Vi är hos Olle . Miranda firar sitt kalas här AnnSofie är magsjuk. Krammamma